Sarah&Emma

I lördags skulle det vara fint väder sas det, så vi slängde pinnen över ryggen och knatade mot bussen som skulle ta oss till Bondi Beach och en fantastisk soldag. Vi blev väl bemött av en vacker vy över stranden, med lifeguard-huset i förgrunden, vinden i håret och en branog kylig ilning. Dra mig baklanges! Surfvädret var perfekt men de ynka 20 graderna fick oss att behålla klädpalterna på. Vidare gick färden in mot Bondi och lätt strosning rund i den lite finare stadsdelen. För allt vad våra ord är värd, bo INTE i Kings Cross, bo i Bondi. Det är vårt varmaste tips. Efter att ha dregglat över den lite finare stadsdelen bestämde vi oss för att ta en promenad hemåt, varvid vi på vägen passerade ett hundratal butiker, ett tiotal shoppingcentran, ett och annat café och en pittoresk lördagsmarknad. Emma den skiten köpte ett par Converse för 130 spänn!! Nej den som blev av med sina har såklart inte den enda storleken som fann (död åt standardfot). Nämnas kan aven att den lilla promenaden hem var ca 1 mil lång, vi kan stolt meddela att vi under den lilla promenaden paaserat motorvagar och trafikkorsningar i flippflopps. High five!


Senare på kvällen var det grillning på hostlets takterass, helt otippat var det valkryddade svenska köttbullar som frästes på (dock inte lika goda som mormors). Dessa underverk tuggades ner med en fantastisk vy ut över innerstaden och de maffiga byggnaderna. Vem kunde ana att vart skitboende satt inne på denna guldpärla, sadana överraskningar tar gladeligen emot. Efter ett rödskjut och trevligt sällskap av svenskar bestämde vi oss för att ta varandra i hand och vandra ner mot lordagsnattens uteliv, vi ville besöka det bästa stället i Sydney -Ivy. Vi har hört sa himla mycket om stället fran flera hall och det ska tydligen vara riktigt maffigt. Sagt och gjort, med horgatorna i ryggen gick vi genom stadslivet, luktade oss in mot fingatorna och hörde hur pulserna narmade sig. Ivy är lite utav en kö kan man säga, man kommer som riktigt inte in. Eller? Vi närmade oss kön, fick ögonkontakt med dörrvakten, blev utdragna ur folkmassan, fick en stämpel, blev dirigerad mot en hiss och på nagra sekunder var vi visst pa en takterass i innerstaden, omringad av normala manniskor kring en pool, palmer, skyskrapor, kostymer, lösögonfransar, Fru Guldengrip. Det var Ivy det, tva backbackers i jeans och okammat har. Kanske mixar de den basta musiken i hela varlden kan också tillaggäs. Dra mig baklanges! Man förstår ju varfor det är så förbannat dyrt att komma in, någon måste ju betala för dem som inte betalar inträde också -alla andra. För en kvall fick vi vara Björn Gustafsson "det är mest bara en kö" "om jag kommer in? Ha, jag kommer knappt ut". Haha, ta oss med en nypa salt.


Denna "kvinna" är en ganska bra gestaltning av området vi bor i. Skratta eller gråt, men det har vart vår vardag.


Idag ska vi spendera de sista australienska timmarna och dollarna i den botaniska trädgården som ligger här intill, idag ska det tydligen vara fint väder... Vi hoppar senare ikväll på en shuttle bus som tar oss till några dötimmar på flygplatsen innan det tidiga flyget tar oss till grannlandet i öst.

Vi börjar med att slänga upp lite bilder på tidigare nämnda rum vi bor i. Samtidigt ska vi försöka skriva med å, ä, ö så gott det går. Att avvänja är nog lättare än att vänja sig, om ni förstår skillnaden. Bilden är dels på vårat messiga rum, samt på en kaosliknande utförsäljning inne i stan med de vänliga orden "vänligen klättra inte på borden". Haha! Bra fynd dock.


Vi gjorde som sagt staden igår, SOM vi hittade massa rea och roliga grejer. Eftersom att deras sommar just är över och våran början, innebär det big sale för dem och huge shopping för oss. Ungefär.
 


Idag har vi vart på ett stort zoo här i staden, Toranga. Helt magiskt beläget mitt i en skogssluttning med utsikt över hela innerstaden. De där lyxdjuren får tugga havre med operahuset i bakgrunden, vissa får ju bara inte klaga på sitt fångenskap.
  

Färjan från Sydneys hamn ut till Toranga var en upplevelse bara den, fina vyer, sköna vindar och en bra påminnelse till seglingen i Whitsundays (sjöbenen är kvar än).


Vi har haft riktigt bra dagar hittills, vi har även bekantat oss med djuren inne på vårat rum lite mer. Igår ballde dem ur bra efter några magiska vinlekar och ordspel. Vilka människor. De ska tydligen köra samma sång ikväll och dra en fredag på gatan, vi får se hur vi gör. Just sitter vi gansa skönt på McDonalds fria nätverk. Heja!


Från djurparken har vi en speciell hälsning till vår älskade lillebror. Jon, dina polare är kvar i Australien och vill gärna att du kommer och hälsar på igen...

Det vet vi svaret pa: overexhalterade och spring i benen. Hyde Park, pang! Operahuset, pang! Hamnen, pang! Harbour Bridge; Pang! City, pang! Kings Cross med tillhorande horkvarter, pang!
Senast vi var vid operahuset, lange lange sedan, kommer vi stark ihag hur vi sprang upp och ner for de (da upplevda) langa trapporna. Aldern har ingen betydelse och vi ar nu bada enade om att det ar exakt 72 trappsteg, och inget annat. 72.



Vi har aven konstaterat att vi ar stadsmanniskor bada tva. Liv, rorelse, shopping och gator som inte tar dig runt i en cirkel pa tre min. Vi kommer ha den basta tiden i Australien har, med den fantastiska mojligheten att faktiskt kunna komma bort fran alla supandes backpackers.

Vi bor pa tidernas skitigaste hostel, mitt i Kings Cross, billigt och bra. Nar vi gick in pa vart rum stod vi stumma med vaskorna i handerna, blickarna pa kaoset och nasan mot heltackningsmattan. Ett skamt? Har Gudrun dragit igen rummet? Satan vilka manniskor. Pa kylskapsdorren stod en hotfull lapp "ni som bor i rum 401, om ni inte stadar upp er skit MARKANT kommer ni att kastas ut och fa separata rum!". Det skulle senare visa sig att fyra personer bott i samma rum  under de senaste 7 manaderna, som sitt hem. Man bli ju morkradd. Men de var snalla och trevliga, sa vi bestamde oss for att harda.

Idag skulle vi ha tagit en farja ut till ett zoo for att fa jaga faglar, springa tafatt med kanguruer och reta upp koalor. Men det far bli en dag nar solen vill visa sig. Dagen far erbjuda oss en Chailatte och en tur i den fantastiska staden istallet.

Vi ska inte bli atna av hajar heller, vi lovar er det.

  

Vi befinner oss alltsa i Byron Bay. Det ska vara en av hojdpunktsstallerna har i ostkusten, men vi vet inte. Det ar en riktigt ball by/stad, med harlig astmosfar och schysta butiker. Men det ar lite val tillbakalutad stamning har. Det mest populara att gora har ar Skydive eller kajaka med delfiner, allt det sparar vi till NZ sa vi har mest strosat runt i det kalla vadret som tyvarr hittat till oss.
 

Forsta dagen bestamde vi oss for att ta en joggingtur pa kvallen till en fyr som finns nagon kilometer bort, en varldskand fyr fran tidigt 1900-tal. Vilken konstruktion! Vilken placering! Vilken utsikt! Naturen bjod pa ett skadespel som slar bada varas tidigare erfarna solnedgangar och utsikter. Som tur var hade vi ingen kamera med oss, tiden var enbart for oss och vi tvingades att enbart memorera och njuta av upplevelsen. Vi kande dock ett medlidande gentemot er och tog vart fornuft till fanga, trangde ner oss i gympaskor igen, pressade laren upp for de langa backarna for att en andra gang fa se utsikten och kunna bjuda er pa en snarlik men ack sa langt ifran samma bildspel. Vi hade aven denna andra gang folje av tva skona lirare fran goa Malmo. Varsegod grabbar for att vi slapade med er upp for berget. Vi larde dom aven gora den klassiska hoppbilden. Sweet as.


   

Vi har aven vart ut till den lilla, okanda byn Nimbin. En hala som uppstod da ett folje hippies pa 70-talet sokte efter en plats att fa ha festival pa. Alla sa nej, saklart. Utom Nimbin. Festivalen slutade aldrig och en by skapades av rokandes dredsmanniskor. Mitt i bergen, ca 1.5h bort, fann vi denna glada by med alla farger fran paletten, tillbaka till the 70! Det luktade och saldes det ena med det andra, helt oppet. Det fanns tom hashgarn! Vafan. Lyckligtvis sag vi aven en polisstation pa plats, trygghet.
Under denna bussresedag stannade vi aven till i en by som heter Bangalow, dar var det sondagsmarknad och hippekonferens i leran. Maffigt! Ett par varsina harembyxor senare och vi kande oss som en i mangden. Sa nar som pa en pipa i munnen.


    

Emma har spenderat en formogenhet pa ett par rejala solglajjer ocksa. Emma? Det ar sant. Behover jag saga att jag inte var sen pa att bega samma goda sjalvgynning? Nej.

Nu vantar vi pa en buss, igen. Vidare mot Sydney ikvall klockan 21, imorn klockan 10 beraknas vi anlanda till "huvudstaden". Tolv timmars vantan kvar... En kladdkaka fran det organiska cafeet vantar nog. Kanske tom flera ganger under dagen. Skoja inte om kvaliteen pa den kakan! Smaksymfoni av hog rang.
   

Sista kvallen blev det lite godricka for Emma med halva Skane. Riktigt harligt gang med nice dialekt dessutom. De kom hem sent sa de hade nog en kul tid pa Cheeky Monkeys, som krogen har heter.
 

Idag ar det morfars tur att hangas ut pa bloggen, STORT GRATTIS pa fodelsedagen!! Hoppas att du far en jattebra dag och att mormor har bakat dig flera sorters kakor och en god tarta. Glom inte att ata bullen sist.

Vi har det jattebra och har nyss anlant till harliga Byron Bay. Vi tanker lite extra pa er idag, mormor och morfar. Stort grattis igen!

... ar namnet pa anhalt nummer 5. En storstad mitt i guldkusten, inspirerad av asien med hoga skyskrapor, casinon, utestallen, aventyrsparker, hard rock cafe, resturanger, shopping mm mm. Vi trivs!

Det tog oss ytterligare ca 7 timmars bussresa soderut for att na hit. Vilka avstand! Imorgon vantar en ny resa pa 4-5 timmar ner till Byron Bay. Och anda valjer vi att idag ta en buss ut till ett stort Outlet, en timma fram och tillbaka. Tjejer...


Forsta morgonen stalldes klockan pa en tid fore tuppens uppgang, 06.45 studsade vi upp for en strandjogg i morgonsolen. Vi traskade barfota genom hela staden for att na en relativt sval beach med nagra fler entusiaster, underbart!


Hostlet vi bor pa ar helt ok det med, vi har en stor videoduk over poolen sa igarkvall lag vi och kollade pa "bio" under stjarnorna pa solstolar. Den du! Vi far se om vi tar det sunda fornuftet till fanga ikvall och tar en krogrunda i feststaden. Det ar dock lite halvtrakigt da Sarah varken far dricka eller sola pga tre pagaende antibiotikakurer. Och pa tal om otrevligheter, vi har aven kommit underfund med att vi rakat ut for en stold. Sarahs loparskor MED de fotgjutna ilaggssulorna PLUS conversen ar kidnappade. Det ar tur att alla vara vardesaker ar inlasta atminstonde. Laxarna leker i motstromt vatten, vi far ha det i atanke.

Vi fick igar hora att staden drabbats av en insektinvasion, flera hundra tusen skalbaggar har tyydligen bestamt sig for att sla faste kring gatubelysning, i sand och pa gator. Riktigt ackliga stora javlar som likt kamasaki tar sikte pa manniskor och helt meningslost forsoker spetsa vara huven. Knappa som de ar brukar de aven inga fight med starka belysningar och pa tre gar in med huvudet fore for att sekunden senare falla tvardod mot gatustenen med en small hog som glaskulor mot kakel. Idioter. De ar nagot for dig mamma...


Och for er som funderar pa att anvanda bugspray i OZ. Dont, det hjalper anda inte.


Nu ska vi ta oss en varsin nybakad munk med latte.

     

I mandags fyllde pappa Kaj ar, och vi vill passa pa att gratulera honom har i bloggen.
Pappa, vi har sagt nagra ganger pa den har resan da vi gjort utflykter 'om pappa skulle vart har nu sa skulle det va han det var mest fart pa, och det var han som skulle lagt sig allra sist'. Aldern har ingen betydelse, du kommer alltid vara en pojk i sinnet ;)

Sa har sag det ut forr da vi var ute i varlden och reste.



Som en whiskey blir du bara battre med aren!

Grattis pappa! <3

Da var vi framme i harliga Rainbow Beach, strandstaden som fatt sitt namn fran regnstallets manga regnbagar over det oppna havet. Vi skojade dock till det och skapade en egen rainbow beach av just beachen. Fiffigt.


Vi har utgatt ifran Rainbow for att aka nagon kilometer oster ut till varldens storsta sando, Fraser Isand. Sand? Jaha du. Vi har de senaste dagarna atit sand, druckit sand, borstat tanderna i sand, sovit i sand, torkat stjarten med sand och kissat sand. Som vi brukar saga, lite skit rensar magen. Eller hur pappa?
Turen ut pa den enorma on begav sig i totalt 8 fyrhjulsdriva jeepar, indelade i tva grupper med fyra bilar i varje karavan. Tre av de fyra bilarna kordes av oss backpackers och Sarah var inte sen i att nappa, vilken hojdpunkt! Men stark rost skrek hon att hon ville kora genom hav, sanddyner och oframkomliga rallyvagar, det skulle bli det basta med campingen och det storsta aventyret. Synd da att vi hamnade i den forbannade ledarbilen som bara fick koras av head drivers. Fuck you! Ok, det kan bli kul anda. Vi kan atminstonde titta pa de andra som kor fast, sladdar och har problem, konstatera att vi gjort det battre sjalva...? Ivag akte vi och aventyret borjade. Genom alla vader och genom alla underlag. Med oss i packningen hade vi tva korgar mat for tre dagar, kokredskap, en kylbox och en massa klappkassa talt. Skont att fa laga nat annat an nudlar. Forvantningarna pa succe var stora och vi antog redan innan att vi skulle fa uppleva endel skratt, bade med och at andra. I samma jeep hade vi fyra skona stadsbrudar fran England (tanks for translating the text girls ;), ett annat par fran England och tva smakillar fran Schweiz. Chaufforen var en akta Rainbow Beach-bo med ALL fakta om on, vi har tur pa den fronten. Han trodde dessutom att vi ocksa var fran England, bra accent dar.
 

Forsta dagen bestod av lite sight seeing, indian head bestegs for maktig utsikt, champain pool bjod pa naturligt bubbelbad och maffiga sanddynor blev den perfekta platsen for att sedan resa talt och laga middag i totalt kolmorker. Helstekt biff med egenhackad potatissallad stod pa menyn och till efterratt drog vi till med pippies, en slags mussla, som vi sjalva plockade pa stranden under dagen och som tillreddes av goteborsk kock (tror att han hetta Olsson). Sa satans gott! Den enda som Emma at tillagnade hon pappa. Kvallningen bjod pa fina stjarnspel, nagra regnfall och mys vid lagerelden samt nagra brudars vilda toner efter att ha sett en flock dingos pa behagligt avstand (inte vi). Vi sag vara dingos och varaner dagen efter.
    

Morgonen efter forsta natten var som vilken campingmorgon som helst, de flesta klagade pa blota talt, sandiga sovsackar, dalig somn, orkloshet mm. Vafan brudar, upp med haret, slapp sminkborsten och koka pa de fina aggen vi har. Sagt och gjort, frukosten fortard och vidare vi for. Skumpiga vagar och leriga strander forde oss till diverse sjoar for lite vattenlekar. Det kallaste vattendraget hittade vi alldeles intill havet, dar allt grundvatten pumpas upp och ger en kall pool att plaska i. Men den haftigaste av de alla fann vi efter en svettig promenad tva kilometer in i djungeln. En sanddyn oppnade sig, vi hade funnit oknen mitt i djungeln! Lite langre bort skymtades en sluttning, benen gick per automatik in i andra vaxeln, andra andningen tog over och ratt som det var fann vi oss sjalva i ett galoppliknande steg. Dar var den, en gron oas, en djup sotvattensjo, en raddning och en svalkning. Tack! Mitt i plaskandet kom saklart skyfallet, nu snackar vi tropiskt regn. Fantastiskt. Tyvarr fann de flasta regnet nagot avskrammande och guiden fick alla att tro att en storm var pa vag. My ass. 30 mot 2 stog rosterna och inom nagra sekunder stog vi ensamma mot en hel grupp stadsbor som ville ta in pa resort over natten. Skamtar ni? Resort? Pa Fraser? Vi var sa forbannade att halften av ilskan hade kunnat stoppa pagande krig i varlden. Till svar fick vi 'this is a group thing, either youre in, or youre out!' Javla klappskalle, vi ar har for att campa och sova under stjarnklar himmel, inte bo som vi gor ovriga 365 dagar om aret (minus o-ringenveckan). Droppen var nar vi efter den patvingade incheckningen och ranet kom ut och sag en fullmane och en stjarnhimmel ovanfor oss, en av oss (50% chans att gissa ratt) blev sa besviken att hon borjade grata. Vad att gora? En sandfri middag var gott det med.
    

Skeppet ni ser pa bilden ar ifran 1905, ett liknande skepp som Titanic. Det spolades upp pa en av Fraser Islands strander 1935 av en cyklon och har legat dar sen dess. Halva skeppet ligger under sanden. Riktigt maffigt att fa se pa nara hall.



Sista dagen bedrev vi vid den kanda sjon Lake McKenzie. Gront du sa och gront det var. Fint.
 

Nu har vi en dag att spendera har pa Rainbow Beach innan den slingriga bussen tar oss ner till Surfers Paradise. Hur spenderas en dag battre an vid havet? Precis :) Vi har haft det riktigt kanon, tro inget annat och vi kan varmt rekommendera att campa pa Fraser, en overklilgt vacker o.

Lazy Lissard. Så hette de som lärde oss att rida vågorna, som en direktöversättning av engelskan. Vi är ganska messed up i språket och kommer ofta på oss själva prata engelska med varandra, whicked.

Vi båda stod upp och klarade utan problem av surfingen, idrottstjejer som vi är med huvud för envishet. Faktum är att vår instruktör var riktigt imponerad av oss och redan vid strandövningarna sa att Sarah såg perfekt ut (rörelserna) och han tippade att vi skulle vara de första att rida vågorna. Mycket riktigt, första försöket faktiskt. ”The snowboarders” som han kallade oss efter att ha fått reda på att vi båda åker snowboard. Ursäkta skrytet i inlägget men man tar ju åt sig när en expert berömmer. Det var good fun att surfa så det kommer vi att göra mycket mer under resan, det kan vi säga. Lite jobbigt dock att paddla som om inget annat existerade.

Innan vi började surfa stötte vi på en krabat som inte mådde lika bra som vi gjorde, hon hade det lite tuffare på stranden och var lite mer död. En stackars sköldpadda hade spolats upp på land och slocknat, osis. En dingo hade nafsat på henne också, hon kan tacka skalet för det skyddet. Tragiskt, men riktigt häftigt att se!

Ikväll blir det BBQ igen, gårdagen var en brutal flopp. Vem förväntar sig en korv när man säger BBQ? Ingen. Idag gör vi vår egen grillning med några engelsmän, peppar steak it is.

     

Och som vi gjorde det. Lang tid tog det ocksa.

Igarkvall var den sista kvallen i Airlie  Beach och vi spenderade den pa ett riktigt schyst hak, livemusik, gamrock och flipfloppare. Riktigt nice. Emma pastod att olen var riktigt laskande och jag kan konstatera att mina coca color var riktigt fina de med. 23.45 rullade monsterbussen ivag, som klubbade salar somnade vi i en obestambar formation mer eller mindre over varandra, armar korsande ben osv. Vi bara MASTE aterberatta resan eftersom att den kan vara den sjukaste nagonsin. Den kanditerar iafl bra till en av de sjukaste.
Resan var sagd att ta ca 10 timmar, fine. Vi kan sova var var ide. Lurade! Vagarna kan helt omojligt vara statliga har down under och de lar desto mindre underhallas av ev vagverk. Man somnar pa fin asfalt, vaknar pa en gropig grusvag, somnar om i en stad for att i nasta sekund vakna till av att en apa skriker i regnskogen. Vart ar vi pa vag? Att bussen klappat sonder sina stotdampare, saknar vettig chaufor samt skar motorn pa laga vaxlar gor inte resan mindre ljudlig. Lustigaste upplevelsen var nog anda da en av oss (50% att gissa ratt) skulle besoka hemlighuset i all nod, givetvis pa den grusigaste grusvagen. For att ens kunna sitta ner och sitta kvar (!) pa stolen kravs akrobatik bortom denna varld. Ett stadigt fottag med varsin fot pressan mot kantvaggarna, ena handen fastkilad mot taket och for att med den andra handen halla fast laset pa dorren for att inte dorren i en small ska flyga upp till bussresenarernas stora forvaning. Klarar du detta ar steg ett och det viktigaste momentet avklarat. Sedan kommer steget da du maste valja vilken hand du vill slappa taget om, hard one. For att inte tala om nar byxknappningen kommer, en av oss (50% att gissa ratt) vet exakt hur du inte ska gora. Du ska inte spola det sista du gor, for OM det uppstar en tvarnit fran 70 km/h till 0km/h skvimpar det ratt bra i toastolen och stor risk finns att du blir lite latt fuktig. Har du aven lite mer otur star du med oknappta byxor, gor allt for att halla balansen men motoriken och balansen kanske inte ar den baste, formodligen ger du toadorren en snyting med pannan fore i ungefar samma acceleration som tidigare namnda inbromsning motsvarar. Nar du sedan inser att inbromsningen beror pa ett 100-tal kor, liknandes belgian blue utan muskler (dvs 1 hektar skinn), korsar/betar/ star pa grusvagen den enorma Greyhound-bussen aker pa blir allt snappet sjukare. Visst haller ni med?

Val framme hittade vi den! Solen. Som vi har langtat, Agnes Water, tack! Vi behovde detta. Nar vi sedan insag att vart hostel ligger aningen avlagset i en tropisk regnskog, forsedd med pool, fontaner och andra trevligheter blev allt himla mycket battre. Vi bor i en bungalow och ater nutella pa altanen, fantastiskt!
Imorn ska vi in till 1770, den andra orten som aventyraren och upptackaren Cook upptackte just det artalet och darav namnet. Surfing star som sagt pa shemat och forhoppningsvis far vi branna lite flask imorn.

Just ja! Bussjavlen gick sonder halvvags ocksa, i Rockhampton blev vi staendes i ca 1.5 h. Happy days!
Nu ska vi ha BBQ-time.

   

Sista dagen i Cairns. Liksom alla andra dagar var det klappkasst väder och inte mycket annat än inomhus lockade, för oss innebar det fönstershopping, mat och mat. Och just det, mat. Vi skulle lämna hotellet klockan 04 på natten för att ta ett flyg ner till Townsville, då alla bussar är och var inställda. Det klappkassa vädret är dock riktigt maffigt att titta på från ett behagligt avstånd, typ några kilometer.
 

Townsville är en död stad och om det är dåligt väder så existerar den inte ens. Så för er som planerar att spendera 12 timmar i den staden, gör det inte. You´ll end up sitting in the busstaion. Eating.


Whitsundays. Segling. Vädergudarna fortsätter att kissa oss i ansiktet, blåsa oss i håret och skaka om oss rejält. Men på en catamaran kan man ha riktigt jäkla kul ändå! Faktum är att ena dagen bjöd på några timmars sol! Se där, ibland ler även vädergudarna mot oss. Vi har seglat i tre dagar, blivigt lite sjösjuka (inte minst efter att vi gått i land), fått helt sjukt god mat, lärt känna sköna lirare, klappat ca tusen fiskar i ett och samma simtag, matat örnar, sovit under stjärnklar himmel, duschat en gång på tre dagar, skrattat ofantligt mycket och snubblat över en till tvåmetare till Tree Snake, fysatan vad jävla rädd ormens upptäckre blev (jag drog av ett riktigt tjejskrik några cm från stackarn). Och nåväl, det där med att sova under stjärnklar himmel, låt oss säga att vi sov två timmar den natten och övriga timmar var pissblöta.


     

Whitsunday är en av världens finaste stränder, rankad trea för några år sedan. Då den består av 98.9% silt är den den mest finkorniga stranden i världen, tvåa kommer en strand i Fraser (också i Australien, dit vi ska nästa vecka). Potatismjölsstranden är perfekt för upputsning av ädelmetaller, så mormor, din vigsel- och förlovningsring blänker fint nu.


Under regnperioden blir vattnen i Australien lite obehagliga, massa små rackare vill bitas och stickas. Det förklarar varför vi bär de sexiga våtdräkterna, för att hålla maneter, stingfish och annat sattyg borta från våra kroppar.
En annan rolig sak vi kan dela med oss av, var när vi kände for att berömma den duktiga kocken och på klassisk svensk översättning sa till den hippicoola guiden med dreds "you are a really good kock". Succe på båten!

Sista kvällen i Airlie Beach bestod av ”efterfest” för alla som vart på de olika båtarna ute kring Whitsundays ö-grupper. Vi återslöt med vår grupp beståendes av fransmän, holländare och engelsmän, vi hade en great avslutning! Vi lurade dessutom i fransmännen "swedish snus", haha. Magiskt.

Snart rullar trippen vidare med nattbuss ner mot 1770, en liten skithåla där vi ska lära oss surfa. Kan bli en del roliga bilder därifrån… Off we go.

Regnet höll som utlovat i sig, men då vädergudarna bestämt sig för att förlora sten-sax-påse med Turen så håller skiten i sig veckan ut, vi åkte med båt ändå dvs. Lyckligtvis dras molnen mot fastlandet efter att de vuxit till sig ute till havs, så vanligtvis finner man det fina vädret några mil ut. Mycket riktigt. Efter en timme på speedboat fann vi för första gången blå himmel, klibbigare temperatur och stickigare sol. YES!

Dagens första stopp innebar intro dive för oss, ett gastubsdyk med instruktör ute på öppet vatten. Då Sarah vart sjuk och egentligen inte skulle fått dyka (men höll käft om viss information för instruktörerna) tog det oss ca 10 min att ens komma ner till 2 m pga vissa öronproblem så att säga. Det gick sedan som en schmäck och vilken värld! Vilken frihet! Vilka djur! Det fräckaste vi fick se var en enorm stingrocka (från 1 m), en havssköldpadda på ca 1 m från samma avstånd och givetvis Nemo med sitt crew. Dykarna framför skrämde bort dagens enda syn av haj vilket Emma är tacksam för. Vi fick plocka upp sjögurkor, dra fingrarna genom koraller och ta på andra levande svampdjur. Då vi inte hade en undervattenkamera till förfogande får ni endast föreställa er bilden av detta, alt googla eller se bilderna fotade från glasbottenbåten =)
 Sarah: total excited. Emma: Totalvrak och gaanska så nervös.

Lunchen! Skaldjur och smorgarsbord (som det heter runtom i världen), vilken smakupplevelse. Kort därpå anlände vi till revanhalt nummer två, för snorkling. Tyvärr hade Sarah lämnat kvar sina öron kvar på botten vid dykningsstället och hade problem med tryckutjämningen vilket var självförvållat. Fiskar och rev ses med ögon vilken är tur. Vi blev även eskorterade ut till en sandö på ca 40 kvm som var vår för dagen. Resans första riktiga sandkontakt -check. Solning, badning, snorkling, mer mat, solning, badning, snorkling osv.



Vi spenderade totalt 8 otroliga timmar på havet och kunde vid horisonten se regnmolnen över fastlandet (moahaha).


Ikväll förlängde vi vår vistelse på Global Backpackers med en natt, lämnar förhoppningsvis regniga Cairns på fredag med flyg (Sarah ska bara hitta öronen innan). Alla bussar är inställda då regnet har bildat floder över vägarna, detta ger inte hinder bara för oss utan för hela Queensland och flygpriserna är skyhöga. Men vad ska man göra? En dyr flygbiljett är värd mer än tre extra dagar i regn alt tre dyra dagar på havet igen. Flyget ska ta oss ner mot Whitsundays där en tredagars seglingstripp väntar.

En dag norr om Cairns kort och gott.
Nedan följer informativ och för vissa riktigt tråkig text, vänligen läs på egen risk eller hoppa över följande stycke.

Daintree River
Denna flod är till 50% saltvatten och utgör en perfekt miljö för krokodiler, vissa gillar bräckt vatten allra bäst och därför är just detta vattendrag ett perfekt tillhåll och the crocs visar sig gärna för solning eller för gödning. Förutom just nu (givetvis) då det är regnperiod, floden är alldeles för strömmande, djup och fylld med kyligt vatten vilket gör att de allra minsta krokodilerna, 1-5 år, drar sig upp ur vattnet då de är för små för att klara av de energikrävande floderna. De större krokodilerna syns inte till de heller då de ligger stilla och spar energi, djupt ner under ytan. Förutsättningarna för oss var alltså riktigt dåliga. Trots prognoserna lyckades vi se två 1-åringar, en 2-åring och till reptilguidens stora förvåning såg vi en 13-åring simma motströms över ytan, ca 2.5 m lång. Det är ballt det där med krokodiler, det spelar ingen roll hur många man sett innan eller vart. Det pirrar alltid lite extra och Emma får alltid tvångstankar om att putta i mig. Pft, då blir det du och jag i vänstertrafiken sen…

Vi hade även förmånen att under vår båtresa i Daintree river se en Green Tree Snake, en liten rackare som är väldigt vanlig -men stor med svenska mått mätt, ca 2 m lång.


Regnskogsvandring
Stopp nummer två på vår spöregnstripp blev mitt i regnskogen kring Cape Tribulation. Vilken skillnad det är att ha en kunnig ”inföding” med sig! Som han själv uttryckte sig ”normal people should see this forest as a bount of ordinaty trees, the abourigionals would see this as a walk in the supermarket, seaching for food and medicins”

Strangler
Denna är en parasit i djungeln, som börjar sin tillväxt genom att helt enkelt växa sig upp längst en annan trädstam likt snurrade rörelser. Inom loppet av 12000 år har den strypt ursprungsstammen och bildat ett mönsterformat träd av sina egna grenar.
 Tidigt stadium  Efter 12 000 år

Umbrella palm
Denna vackra skapelse påvisar väder, vind och temperatur. Enligt bilden visar den på lågtryck (jo tack) och även på inkommande storm/cyklon. Den känner av väderprognoser och intar skyddsposition, likt våra svenska väderpinnar fast i några divisioner högre.


Vandrande palm
Med sina tentakler/ben rör träder på sig och kan förflytta sig med tiden, mot vatten. Man ska hålla utkik efter denna om man är i behov av dricksvatten, tex om man är lost i djungeln då den alltid växer vid vattenmynningar. En annan fiffig sak är att den alltid har växriktningen MOT vattnet också. Men det absolut fiffigaste är dess frukt som abouroginerna äter, men spar kärnan på. Denna kärna är nämligen berikad med ämnen som vid kontakt med vatten tar bort allt syre ur kringliggande vatten och därmed utgör ett perfekt fiskredskap. Ett stycke fruktkärna, en hög flytande fiskar, upplockning av mat, upplockning av kärna och sedan lite plaskande i vattnet för att åter syresätta vattnet och återuppliva de andra fiskarna. Hockus pockus!


The widdow maker
Detta är en av regnskogens växter som lever i symbios med andra trädstammar, det är vanligast att alla växter lever i symbios. Den kallas även för ”basketkorgen” då den längst upp på stammarna fångar upp trädkronans nedfallande löv och återvinner dess energi. Det som den ger tillbaka till trädet i sig är att om någon/något angriper trädet känner ”basketkorgens” minimala infästningsrötter av detta och dimper ner med sina 2-3 ton och totalmosar angriparen (tex trädhuggare, därav namnet).


Giant spider
Denna fula spindel är en riktigt gammal hona. End of story. Bilden är till dig Erik.


Utsikt mot Cape Trib
Vid vårat lunchstop tog vi en promenad ut på beachen för att kunna blicka upp mot spetsen som vanligtvis kallas för Cape Tribulation. Vädret var fortfarande klappkasst men visst ser man att regnskogen möter havet allt. "Mammas strand" vid The Abourigional Village.


Local Icecream maker
Local produces icecreem, med smaker som följer årstid med tillhörande utbud av frukt och grönt. Kanske inte jättegott men helt klart värt omvägen! Dagens smaker:
-Black sapote
-Macadamia nuts
-Watlesee
-Yellow sapote


Alexandra outlooking view from Cape Trib
Mitt på kammen av regnskogen ska man kunna se ut över hav och öar... Mja, låt oss säga: inte idag.


Mossman Gorge
Detta underbara, klara, sköldpaddeberikade, stillsamma vattendrag, kallas Mossman Gorge. Man kan bada, sola och dricka vattnet… Mja, låt oss säga: inte idag. De enorma mängderna regn har gjort den stillsamma lagunen till Storforsen i Lule. Vilken tur att vi badat i den förut. Förövrigt kan tilläggas att regnperioden detta år slagit rekord. Vanligtvis har man vart 10e år en massiv regnperiod som överskrider med hästlängder de normala 2-3 meter vatten per år. Man har även ”det 100e årets regnperiod” som på samma sätt ska vara det värsta på 100 år. 2010-2011 är hittills kandidat till 10- OCH 100-årets regnperiod! Det har regnat kaotiskt sedan oktober och fler cykloner väntas. Sådärja. Och på tal om cykloner, senaste drabbningen för 4 veckor sedan har lämnat spår överallt. Även då Cairns och framförallt norr om klarade sig bra ser man avspärrningar, plockepinn i regnskogarna och sandtäckta promenadstråk. Barriärrevet är uppluckrat och anses återhämtas helt först om 50 år.


Översvämningsflod över väg
Floder rinner rakt över vägarna, pga de massiva regnen. Ganska fint tycker vi.


Slutligen, TACK Nathalie för den blåa regncapen. Om den används? Haha, mest i hela packningen just nu. Kanon!

Ni kan nu vakna igen och återgå till det ni gjorde innan. Informationslektionen är över. För er andra, vi hoppas att information kom ut rätt efter att vi plockat allt ur våra minnen efter en heldag med enbart info.

Vi har nu spenderat tre dagar i Cairns, Queensland i norra Australien. Resan hit gick smartfritt och varmen motte oss med oppna famnar. Fran 5 till 35 grader, kroppen jobbar fortfarande pa att anpassa sig genom att spruta ut svett konstant. Regnperioden med sin luftfuktighet gor det inte mindre klibbigt. Antligen lite varme!

Forsta natten spenderade vi pa Lakes Resort & Spa, ett riktigt glassarstalle dar de boende blev upplockade och avslappta i vita limosiner (undantagsvis oss). Stallet skamde bort oss rejalt, aven da vi inte lyckades bemastra tvattmaskinen utan fick gnida vara smutsklader med knogarna. Torktumlarn hittade vi startknappen pa som tur var. Och ACn funkade.
 

Efter en natts lyxboende tog vi in pa ett mer passande alternativ, Global Backpackers, mitt pa The Esplanade, shoppingstreatan och narmast havet. Helt fantastiskt! Fran The Lakes tog vi en promenad med all packning, i hettan dvs. Halvvags (2 av 4 km) tyckte en Australiensare att vi sag lite for svettiga ut och erbjod sig att skjutsa oss samt visa lite av Cairns. Mjaaaaaa ok, det ar faktiskt ratt sa jobbigt. Sagt och gjort, privatchauffor och en iskall bil senare och vi hade stenkoll pa stadens stallen, sevardheter, masten, varningar, tips och inte minst ett visitkort utifall att vi nagon gang behover hjalp eller maste ha nagon att ringa. Vilken hjalte! Roger heter han. Roger Green. Tack!
 

Dag tre har i backpackerparadiset spenderades med ytterligare langa promenader, langt over en mil och sju skavsar var. Vi gick till en botanisk tradgard och en stadsnara regnskog. Inte helt myggfritt men forvanandsvart fint med tanke pa att det ar en turistoas nara stan.
  

Vi har aven tagit vart forsta dopp, i monsunregnet. Gah! Ar det regnperiod sa ar det, men vattnet ar otroligt varmt och luften desto varmare. Lagunen som Emma plaskar runt i ar en klorerad saltvattenpool, till for alla, gratis och riktigt behovlig da havsvattnet har utanfor ar utsatt av krokodiler och stingfish, man far alltsa inte bada just dar.
  

Det var allt for denna gang. Vi har inte samma internetmojligheter nu som innan sa rakna inte med allt for kontinuerliga inlagg.
Imorn ska vi pa en tour upp till Cape Tribulation med lite stopp upp pa vagen vid lite vatten, batar och stadsstop i Port Douglas. Ska bli riktigt kul att fa se lite riktigt regnskog! Far se om vi kanner igen oss fran sist. Overvagde ett tag att hyra bil och kora runt sjalv, men Emmas hjarta gar fore. Hon ville tydligen inte se mig bakom ratten i vanstertrafik...? Jag har aldrig tvivlat pa mig sjalv i den fragan.
I overmorn har vi bokat en speedboat ut till det yttre barriarrevet for snorkling, dykning och beachslappning pa Green Island. Det har utlovats huuur mycket mat som helst -ge oss!

Hoppas vi hors snart igen!
Puss och Kram fran OZ