Sarah&Emma

Ordet proppmätt har fått en ny innebörd.

Under vår sista heldag här i världens hufvudstad, tog vi sovmorgon innan vi släpades oss in till centrumdelen Ginza igen för att insupa det sista av stadsatmosfären. Vi lallade rund mellan Christian Dior, Miu Miu, Chanel, Giorgio Armani, Lanvin mfl mfl, öppnade våra plånböcker och hörde fina ekoljud, vilken tur egentligen. Det blev en djuptallrik lunch för 20 kr istlt, på ett riktigt japanhak. Ris med nåt slafsigt kött och Emma fick ett glas vatten till sin rätt, troligtvis för att hon var den enda på haket som beställt det starkaste som fanns i menyn på japanska. Bra där. "Jävlar Sarah, sätter inte det här igång magen så vet jag inte vad". Vi får väl se.

Jag fick blommor idag också, köbildning med en ordningsvakt lockar ju intresse och jag var inte sen på att ställa mig i line. Emma lite försynt bredvid såg på hur modigt dumdristiga storasyster fick en fin bukett japankvistar, det lönar sig att vara Nicke-nyfiken ibland. Hon fick låna buketten emellanåt.


Vidare gick vår parad till kejserliga palatsets ägor, typic touristing. Riktigt ballt ändå, en enorm park, inmurad, med ett stort palats med tillhörande kringbyggnader och museum -mitt i stadssmeten! Ett andningshål för både stad och ozonlager. Den enorma oasen gav oss en chans att luta oss tillbaka och lapa sol vilket resulterade i tvärslockning. I palatsparken dvs. 30 min senare vaknade jag med vidöppen käft, liggandes på en parkbänk med huvudet farligt nära asfalten, stax till höger ser jag en annan mupp, sittandes med hakan mellan brösten och en lätt dregellina i mungipan. Där hade dom allt nåt att fotografera, japanerna.

Dagens middag går till historien. Big time. Vi lömade hemåt vid kvällning för att här i Asakusa förtära vår sista måltid i staden, vi skulle slå på stort men så snålt som möjligt. Sagt och gjort, första bästa hak (liknande lunchhaket), en snäll kypare och en engelsk meny senare (bingo) sitter vi och blickar ner på enorma mängder mat. Vi var inte ens hungriga. Friterad ingefärakyckling med vitlöksmajonäs, wookade grönsaker, stekta dumplings, kolsallad, saltgurka och en liter ris! Skämtar dem med oss? Nu jävlar ska vi visa dom. Tävling Emma, sist ner till tallriken...

Vi visade dem aldrig.

Imorn checkar vi ut vid 10 på morgonen, beger oss till flygplatsen direkt för att slippa bubba väskorna på eventuell dagsaktivitet. Komfort går före, 8 timmar på flygplatsen it is! Vet ni hur kul man kan ha på en flygplats? Vi är i japan för guds skull, här kan man ha kul överallt! Det finns rulltrappor, garanterat rosa affärer, kanske en karaokebar och garanterat high tech toaletter som bjuder på våta överraskningar.

Hej på ett tag!

   


Ps. Har man riktig tur får man se en svensk Volvo åka dit hos japansk p-lisa. Ds.

Vi har sett de japanska alperna!
Två timmar i en buss från stadskärnan och vi hamnade mitt i en bergskedja, långt bortom skyskrapor, rosa butiker och pianospelande övergångsställ. Omvänd lappsjuka, vi kunde andas lite.
Mount Fuji var destinationen. Ett vulkanberg som är snöbeklätt och som sagt ligger i de japanska alperna. Klassisk vykortsvy. Då vi generellt har lite otur med vädret (underdrift) så skymtade vi toppen lite smått bakom tussmolnen, otroligt vackert! Bilden nedan visar hur det skulle sett ut, om Emma hade fått Bruce den allsmäktiges krafter. Jim Carrey freak. Bilden intill är vår. Fotad idag. Molnkonferens. Men fint.


Omgivningen var fantastiskt vacker, precis vad vi behövde för att slå våra sinnen till ro och få lite relaxing feeling. En klase bananer, fem st fikon, rispuffschilibollsgodis, choklad och Lake Kawaguchi. Magi.


En tupplur senare och vi var åter i ruset. Vi var inte sena med att vässa armbågarna och kamma till oss, in i tjurrusningen och rush hour a la Shibuya. Samma tjejgalleria som innan. Samma personal. Samma dockor. Samma underhållning. Men, helt nya fynd. "Fynd".
Vi sprang rakt in i Baby Doll, en djuraffär med valpar och kattungar (mamma, titta på kollagebilden på egen risk). Jag fick dra ut Emma i hårtoffsen och locka med mat. Friterade räkor och svärdfisk förresten, bästa hittills!
 



Denna bild är tillägnad Tomas. Obs. Varning för internt skämt.

Goddag och godkväll.

Vi är jäklarns aktiva här på bloggen nu, men får se hur länge det håller i sig, Tokyo har haft en förmåga att frysa in oss på kvällarna, för attans vad kallt det är.

Idag började vi med att kliva upp med tuppen (Sarah), igen, för att åka iväg till Tsukijis fiskmarknad. Där kan vi snacka tempo på arbetsplatsen! Gubbar på truckar som körde som idioter med dagens fångst på släpet, och alla dessa olika sorters fiskar, herregud. Det var allt från dött till levande, och allt som finns där mittemellan. Vi tror också vi hittade basen till våran vidriga lunch i söndags, i say no more.

Då vi kände att magen INTE var sugen på sushi, åkte vi ut till den konstgjorda ön Odaiba. Där fanns Big Sight, Rainbow Bridge, en plastsåg och andra turistfällor. Toyota Mega Web var vi också in på, massa bilar i olika färger, och nej, jag såg inte om det var fina fälgar på dom Erik ;) Men det fanns mycket andra teknikprylar också som var roliga att se. Största nöjet hittade vi dock på Japans standardtoaletter, där man kunde välja styrka på spolningen, samt få en tsunami i arslet. Bara vissa vågade prova och bara vissa kom ut med en blöt rygg.
Eftersom Sarahs nos är inställd på shopping hamnade vi på det gigantiska köpcentrumet, Venus Fort i Palette town. Det var designat som små gator med ljuskronor och himmeltak, likt Rom kvällstid, inbyggt i tre våningar. Och vi som trodde det var ett outlet för rakhyvlar...

Tuva! Vet du vem vi har hälsat på? Vi har vart hemma hos "Itty", hon bor här i Tokyo, i ett rosa slott! Vi skulle hälsa så mycket till dig. Hon hade otroligt mycket prylar hemma och en egen entré till hela slottet. Det fanns moln invändigt och hon hade ett eget café med egna sockerbagare som gjorde pannkakor till henne när hon var hungig. Hon reser runt mycket i världen och kanske träffar du henne själv någon dag, någonstans. Här är lite hälsningsbilder till dig.


För att följa ett guidetips åkte vi till andra sidan av stan (Ikebukuro), och som dom biltokiga brudarna vi är, så hamnade vi på vårt andra Toyota Auto Salon. Visningslokaler och bilinformation på fyra våningar. End of story. Rullbandssushin i samma stadsdel  var bättre. 

Vi passade på att besöka ett maffigt tempel ockå, som ligger alldeles intill vårt hostel. Dagen avslutades sedan med en kvällsfika. Munkar fyllda med (tror vi) bruna bönor... Tokyo slutar aldrig att överraska.

    

Sushin på bilden ovan är mer än ätbar. Fiskrenset i samma bild med tillhörande maträtt under är det inte. Obs!

Vilken dag.
Vart ska vi börja?
Vi har sett Tokyo på 12 timmar, skulle vi själva vilja påstå. Träningsvärk har vi också.

Ett försök till summering:

Vi började dagen klockan 08.00 i Shibuya (ungdomskvarteren med lite mer popkultur), Starbucks erbjöd fantastisk utsikt och dryck enligt deras unika standard. Basstart! Vi insåg snart att vi var på fel sida av staden för att kunna finna turistinformation för att vidare därifrån finna sjukhus med engelsktalade personal. Snorandes och hostandes tog vi därför tunnelbanan vidare (ingen match vid det här laget) till Ginza, supercentrum i världsklass. Tunnelbanorna förresten, är balla! 10-20 spänn per resa och då ingår titta-på-roliga-japaner-upplevelsen, alternativt titta-på-sovandes-japaner-upplevelsen. Ginza. Tro det eller ej, vad stöter vi på om inte minst ett marathon? Det bor närmare 10 miljoner människor i Tokyo och vi skulle vilja påstå att 90% av dessa deltod i loppet, varav 50% av löparna var utklädda, oavsett tävlingsnivå. Hur många var utklädda? Pris utlåtes. Täten såg mer ut som en skenande maskerad, skrämda av snor och hosta. Ni vet väl för övrigt att väldigt många här i Japan bär munskydd, vilket ger en svag Hannibal-känsla när mörkret smyger sig på. Löparna var dock inte utklädda till lamm utan vi såg superhjältar, kaniner, varmkorvar, clowner...

Turistinformationen hittades och schemat för Dag 3 spikades. Nu var det city som gällde, classic touristing in Ginza. Glitter och glomour får sammanfatta den upplevelsen. Behöver jag säga att vi har planerat in ytterligare en dag där? Tänkte väl det.

Vidare bar vår resa tillbaka till Shibuya för en lång promenad utan kompass (krokig) till yoyogiparken. NU snackar vi popkultur. Hellokitty, emo, rockabilly -alla livs levande stilar av människor som lever för sin kultur. Rakt igenom. Vi mellanmjölkssvenskar i skaljacka och gympaskor kände oss välplacerade och delade mer än gärna med oss av vår spralliga dansglädje och drog av små grodorna på de stora gräsytorna. Nej.

Nu till dagens middag. Vi trodde att vi beställde nudlar med en enkel soyasås. Vad vi fick har vi ännu inte kunnat identifierat, inte ens såhär dagen efter. Pasta, det vet vi. Sjögräs på toppen, ja. Men "såsen". Kaviar? Fiskrens? Kattmat? Ingen aning. Av ren hunger slevade vi ner tre-fyra skedar innan Emma utbrast "men vafaan är det vi sitter och äter?" Därmed var sista tuggan tagen.

Tokyo Tower. Go there. Magisk utsikt över hela staden.
    
   

Ps. Har man riktig tur får man se en svensk Volvo åka dit hos japansk p-lisa. Ds.

Vi planerade att säga adjö i ett inkägg, men varför inte ett HEY TOKYO! Vi är här nu. Bring it on.

Tidigare idag (?), igår, för ett tag sen, cirka 27 timmar sedan såg det ut såhär:

 (klicka på bilden mormor och morfar)

Efter första lyftningen med kärra nummer ett. Efter att Emma spenderat några minuter i mitt knä. Efter att storasyster tröstat flygrädd lillasyster. Ofattbart med tanke på de hundratals flygningar vi gjort...

Väl under resan gick allt smidigt. Sakta men säkert dalade min stämma och Emma slapp höra mig, för en lång tid. Stämbanden liksom dog, tvärslut! Bruce kan fräsa, det kan numera även jag, då jag tappert försöker säga något, utan resultat. Vilket för övrigt bidrog till Emmas fenomenala insats på flyg ("hon där 'pekar' vill ha ett glas vatten") samt på Narita Airport där hon fick sköta alla konversationer efter mina försök till hjälp liknandes gäster med gester. Parodi på hög nivå!

Tunnelbanorna är avbetade. Japaner. Vilka människor. Vi är förälskade. Man rynkar ett tredjedels ögonbryn och man har fem japaner i en ring runt en, villiga att vända kartan rätt och förklara vägen. En äldre dam på ca 1.40 pratade med oss under hela den långa resan, intresserad av allt och lite till. Hjälpsam och underbar. Henne möter vi gärna igen, här i världens största stad. Hon bor här.

Vi gick direkt till vårt hostel (Asakusa Smile)... vänta. Emma har vaknat. Hon... Ah, hon vill göra entré i bloggen. Pass på.

Ja som sagt, vi lämnade väskorna på vårt vandrarhem , och tog sedan en promenad till Ueno-park där vi mest strosade runt för att fördriva tiden. Men väldigt vackert dock, synd bara att körsbärsträden inte har börjat blomma än. Eller jo, ett litet träd var rosa, och det skulle vi ju så klart ta kort på...tillsammans med 20 andra japaner. Vi såg även Shinobazu-dammen, med Gojo Tenjinsha- och Hanazono Inari-helgedomen. "Say what?" tänker ni, och så tänker jag också. Men det ska tydligen vara en turist-grej att se dessa saker. Många templen har vi också sett, men det finns såna i stort sett överallt, väldigt fina. Vi åt sushi bredvid ett, vet inte om man fick det egentligen...
Och just ja, en japanska ville torka av Sarahs läpp med en servett, men jag sa bara "hon ser ut så..." Munsår...

   

Peace.