Vi hittade den!
Och som vi gjorde det. Lang tid tog det ocksa.
Igarkvall var den sista kvallen i Airlie Beach och vi spenderade den pa ett riktigt schyst hak, livemusik, gamrock och flipfloppare. Riktigt nice. Emma pastod att olen var riktigt laskande och jag kan konstatera att mina coca color var riktigt fina de med. 23.45 rullade monsterbussen ivag, som klubbade salar somnade vi i en obestambar formation mer eller mindre over varandra, armar korsande ben osv. Vi bara MASTE aterberatta resan eftersom att den kan vara den sjukaste nagonsin. Den kanditerar iafl bra till en av de sjukaste.
Resan var sagd att ta ca 10 timmar, fine. Vi kan sova var var ide. Lurade! Vagarna kan helt omojligt vara statliga har down under och de lar desto mindre underhallas av ev vagverk. Man somnar pa fin asfalt, vaknar pa en gropig grusvag, somnar om i en stad for att i nasta sekund vakna till av att en apa skriker i regnskogen. Vart ar vi pa vag? Att bussen klappat sonder sina stotdampare, saknar vettig chaufor samt skar motorn pa laga vaxlar gor inte resan mindre ljudlig. Lustigaste upplevelsen var nog anda da en av oss (50% att gissa ratt) skulle besoka hemlighuset i all nod, givetvis pa den grusigaste grusvagen. For att ens kunna sitta ner och sitta kvar (!) pa stolen kravs akrobatik bortom denna varld. Ett stadigt fottag med varsin fot pressan mot kantvaggarna, ena handen fastkilad mot taket och for att med den andra handen halla fast laset pa dorren for att inte dorren i en small ska flyga upp till bussresenarernas stora forvaning. Klarar du detta ar steg ett och det viktigaste momentet avklarat. Sedan kommer steget da du maste valja vilken hand du vill slappa taget om, hard one. For att inte tala om nar byxknappningen kommer, en av oss (50% att gissa ratt) vet exakt hur du inte ska gora. Du ska inte spola det sista du gor, for OM det uppstar en tvarnit fran 70 km/h till 0km/h skvimpar det ratt bra i toastolen och stor risk finns att du blir lite latt fuktig. Har du aven lite mer otur star du med oknappta byxor, gor allt for att halla balansen men motoriken och balansen kanske inte ar den baste, formodligen ger du toadorren en snyting med pannan fore i ungefar samma acceleration som tidigare namnda inbromsning motsvarar. Nar du sedan inser att inbromsningen beror pa ett 100-tal kor, liknandes belgian blue utan muskler (dvs 1 hektar skinn), korsar/betar/ star pa grusvagen den enorma Greyhound-bussen aker pa blir allt snappet sjukare. Visst haller ni med?
Val framme hittade vi den! Solen. Som vi har langtat, Agnes Water, tack! Vi behovde detta. Nar vi sedan insag att vart hostel ligger aningen avlagset i en tropisk regnskog, forsedd med pool, fontaner och andra trevligheter blev allt himla mycket battre. Vi bor i en bungalow och ater nutella pa altanen, fantastiskt!
Imorn ska vi in till 1770, den andra orten som aventyraren och upptackaren Cook upptackte just det artalet och darav namnet. Surfing star som sagt pa shemat och forhoppningsvis far vi branna lite flask imorn.
Just ja! Bussjavlen gick sonder halvvags ocksa, i Rockhampton blev vi staendes i ca 1.5 h. Happy days!
Nu ska vi ha BBQ-time.
Förmodar att det var Emma som var på toa eller?
nej den här gången var det faktiskt Sarah som gjorde ngt sådant.
