Sarah&Emma

I lördags skulle det vara fint väder sas det, så vi slängde pinnen över ryggen och knatade mot bussen som skulle ta oss till Bondi Beach och en fantastisk soldag. Vi blev väl bemött av en vacker vy över stranden, med lifeguard-huset i förgrunden, vinden i håret och en branog kylig ilning. Dra mig baklanges! Surfvädret var perfekt men de ynka 20 graderna fick oss att behålla klädpalterna på. Vidare gick färden in mot Bondi och lätt strosning rund i den lite finare stadsdelen. För allt vad våra ord är värd, bo INTE i Kings Cross, bo i Bondi. Det är vårt varmaste tips. Efter att ha dregglat över den lite finare stadsdelen bestämde vi oss för att ta en promenad hemåt, varvid vi på vägen passerade ett hundratal butiker, ett tiotal shoppingcentran, ett och annat café och en pittoresk lördagsmarknad. Emma den skiten köpte ett par Converse för 130 spänn!! Nej den som blev av med sina har såklart inte den enda storleken som fann (död åt standardfot). Nämnas kan aven att den lilla promenaden hem var ca 1 mil lång, vi kan stolt meddela att vi under den lilla promenaden paaserat motorvagar och trafikkorsningar i flippflopps. High five!


Senare på kvällen var det grillning på hostlets takterass, helt otippat var det valkryddade svenska köttbullar som frästes på (dock inte lika goda som mormors). Dessa underverk tuggades ner med en fantastisk vy ut över innerstaden och de maffiga byggnaderna. Vem kunde ana att vart skitboende satt inne på denna guldpärla, sadana överraskningar tar gladeligen emot. Efter ett rödskjut och trevligt sällskap av svenskar bestämde vi oss för att ta varandra i hand och vandra ner mot lordagsnattens uteliv, vi ville besöka det bästa stället i Sydney -Ivy. Vi har hört sa himla mycket om stället fran flera hall och det ska tydligen vara riktigt maffigt. Sagt och gjort, med horgatorna i ryggen gick vi genom stadslivet, luktade oss in mot fingatorna och hörde hur pulserna narmade sig. Ivy är lite utav en kö kan man säga, man kommer som riktigt inte in. Eller? Vi närmade oss kön, fick ögonkontakt med dörrvakten, blev utdragna ur folkmassan, fick en stämpel, blev dirigerad mot en hiss och på nagra sekunder var vi visst pa en takterass i innerstaden, omringad av normala manniskor kring en pool, palmer, skyskrapor, kostymer, lösögonfransar, Fru Guldengrip. Det var Ivy det, tva backbackers i jeans och okammat har. Kanske mixar de den basta musiken i hela varlden kan också tillaggäs. Dra mig baklanges! Man förstår ju varfor det är så förbannat dyrt att komma in, någon måste ju betala för dem som inte betalar inträde också -alla andra. För en kvall fick vi vara Björn Gustafsson "det är mest bara en kö" "om jag kommer in? Ha, jag kommer knappt ut". Haha, ta oss med en nypa salt.


Denna "kvinna" är en ganska bra gestaltning av området vi bor i. Skratta eller gråt, men det har vart vår vardag.


Idag ska vi spendera de sista australienska timmarna och dollarna i den botaniska trädgården som ligger här intill, idag ska det tydligen vara fint väder... Vi hoppar senare ikväll på en shuttle bus som tar oss till några dötimmar på flygplatsen innan det tidiga flyget tar oss till grannlandet i öst.