Dag 3
Dag 2
Vilken dag.
Vart ska vi börja?
Vi har sett Tokyo på 12 timmar, skulle vi själva vilja påstå. Träningsvärk har vi också. 
Ett försök till summering:
Vi började dagen klockan 08.00 i Shibuya (ungdomskvarteren med lite mer popkultur), Starbucks erbjöd fantastisk utsikt och dryck enligt deras unika standard. Basstart! Vi insåg snart att vi var på fel sida av staden för att kunna finna turistinformation för att vidare därifrån finna sjukhus med engelsktalade personal. Snorandes och hostandes tog vi därför tunnelbanan vidare (ingen match vid det här laget) till Ginza, supercentrum i världsklass. Tunnelbanorna förresten, är balla! 10-20 spänn per resa och då ingår titta-på-roliga-japaner-upplevelsen, alternativt titta-på-sovandes-japaner-upplevelsen. Ginza. Tro det eller ej, vad stöter vi på om inte minst ett marathon? Det bor närmare 10 miljoner människor i Tokyo och vi skulle vilja påstå att 90% av dessa deltod i loppet, varav 50% av löparna var utklädda, oavsett tävlingsnivå. Hur många var utklädda? Pris utlåtes. Täten såg mer ut som en skenande maskerad, skrämda av snor och hosta. Ni vet väl för övrigt att väldigt många här i Japan bär munskydd, vilket ger en svag Hannibal-känsla när mörkret smyger sig på. Löparna var dock inte utklädda till lamm utan vi såg superhjältar, kaniner, varmkorvar, clowner...
Turistinformationen hittades och schemat för Dag 3 spikades. Nu var det city som gällde, classic touristing in Ginza. Glitter och glomour får sammanfatta den upplevelsen. Behöver jag säga att vi har planerat in ytterligare en dag där? Tänkte väl det.
Vidare bar vår resa tillbaka till Shibuya för en lång promenad utan kompass (krokig) till yoyogiparken. NU snackar vi popkultur. Hellokitty, emo, rockabilly -alla livs levande stilar av människor som lever för sin kultur. Rakt igenom. Vi mellanmjölkssvenskar i skaljacka och gympaskor kände oss välplacerade och delade mer än gärna med oss av vår spralliga dansglädje och drog av små grodorna på de stora gräsytorna. Nej.
Nu till dagens middag. Vi trodde att vi beställde nudlar med en enkel soyasås. Vad vi fick har vi ännu inte kunnat identifierat, inte ens såhär dagen efter. Pasta, det vet vi. Sjögräs på toppen, ja. Men "såsen". Kaviar? Fiskrens? Kattmat? Ingen aning. Av ren hunger slevade vi ner tre-fyra skedar innan Emma utbrast "men vafaan är det vi sitter och äter?" Därmed var sista tuggan tagen.
Tokyo Tower. Go there. Magisk utsikt över hela staden.
Ps. Har man riktig tur får man se en svensk Volvo åka dit hos japansk p-lisa. Ds.
Dag 1
Vi planerade att säga adjö i ett inkägg, men varför inte ett HEY TOKYO! Vi är här nu. Bring it on.
Tidigare idag (?), igår, för ett tag sen, cirka 27 timmar sedan såg det ut såhär:
(klicka på bilden mormor och morfar)
Efter första lyftningen med kärra nummer ett. Efter att Emma spenderat några minuter i mitt knä. Efter att storasyster tröstat flygrädd lillasyster. Ofattbart med tanke på de hundratals flygningar vi gjort...
Väl under resan gick allt smidigt. Sakta men säkert dalade min stämma och Emma slapp höra mig, för en lång tid. Stämbanden liksom dog, tvärslut! Bruce kan fräsa, det kan numera även jag, då jag tappert försöker säga något, utan resultat. Vilket för övrigt bidrog till Emmas fenomenala insats på flyg ("hon där 'pekar' vill ha ett glas vatten") samt på Narita Airport där hon fick sköta alla konversationer efter mina försök till hjälp liknandes gäster med gester. Parodi på hög nivå!
Tunnelbanorna är avbetade. Japaner. Vilka människor. Vi är förälskade. Man rynkar ett tredjedels ögonbryn och man har fem japaner i en ring runt en, villiga att vända kartan rätt och förklara vägen. En äldre dam på ca 1.40 pratade med oss under hela den långa resan, intresserad av allt och lite till. Hjälpsam och underbar. Henne möter vi gärna igen, här i världens största stad. Hon bor här.
Vi gick direkt till vårt hostel (Asakusa Smile)... vänta. Emma har vaknat. Hon... Ah, hon vill göra entré i bloggen. Pass på.
Ja som sagt, vi lämnade väskorna på vårt vandrarhem , och tog sedan en promenad till Ueno-park där vi mest strosade runt för att fördriva tiden. Men väldigt vackert dock, synd bara att körsbärsträden inte har börjat blomma än. Eller jo, ett litet träd var rosa, och det skulle vi ju så klart ta kort på...tillsammans med 20 andra japaner. Vi såg även Shinobazu-dammen, med Gojo Tenjinsha- och Hanazono Inari-helgedomen. "Say what?" tänker ni, och så tänker jag också. Men det ska tydligen vara en turist-grej att se dessa saker. Många templen har vi också sett, men det finns såna i stort sett överallt, väldigt fina. Vi åt sushi bredvid ett, vet inte om man fick det egentligen...
Och just ja, en japanska ville torka av Sarahs läpp med en servett, men jag sa bara "hon ser ut så..." Munsår...
Peace.
Eufori
Sätt oss på prov, langa hit ofantliga mängder skavanker och problem, inget stoppar oss. Lika bra att ta skiten innan så klarar man sig ett tag framöver sedan. Visst är det så?
Emma spenderar de sista dagarna hemma i Alfta, helt utelämnad till att sköta packning själv (jag väntar x antal samtal kommande mornar, dagar, kvällar, nätter…) medan jag själv sitter ensam i storstockholm och skriver ner allt jag inte ska ha med. I runda svängar. Vi (jag) lever i en vision av att allt kommer att lösa sig, allt kan köpas för pengar och ingenting är omöjligt. Vi ska erövra världen på kort tid med endast en flaska vatten och ett mynt till gatumusikanterna bortom horisonten. Vackert.
Bilden togs några minuter efter att vi bokat och betalt alla flygbiljetter 23 juni 2010, -eufori i kungsan.
"Se det inte som en utmaning. Se det som en omöjlighet"
Och ja, jag vet att jag redan på utresan kommer att trilla dit för bagageövervikt.
5 dagar.
Sänk flagg och hissa ankare
Nu är det nära!
Tiden hinner ifatt oss - och vi gillar det.
Resorb. Tandkräm. Reselakan. Ett stycke strumpa. Onödigt dyrt förvaringsetui. Ett ombyte. Solskydd. Fyra p´n. Brasilianska dunderpiller. A ticket to go. A desperate longing.
Nog är vi förberedda allt, siktet är upprest och förväntningarna många. De sista dagarna på hemmaort sinar med klockan och det sista inblickandet av snömassorna görs på bästa sätt, med skidor under sulorna och med solen i trynet. Som vi kommer att sakna det (lögn).
Dags att fatta vind i seglen, inom kort. May the force be with us.
Just det ja. Vi är försäkrade också.
14 dagar.
´
