Sarah&Emma

Sista dagen innan färjan skulle ta os över till södra ön. Vi körde ganska intensivt med bussen och gjorde några få stopp. Bland annat fick vi testa på stövelkastning i den ”olympiska arenan” i Taihape, the gumboot throwing lane. Det är tydligen en väldigt stor sport i Nya Zeeland, det finns fler professionella stövelkastare i landet än vad det finns orienterare i hela världen. Säg det något, egentligen? Nej. Vi fick lite press på oss då vi fick höra att rekordhållaren var svensk och hade kastat 64m. Inga rekord idag men vi gjorde ganska bra ifrån oss ändå, kastade längst av tjejerna i alla fall. Anna stod för måltavla idag, åtminstone enligt vår föraktade chaufför.


I huvudstaden Wellington hade vi under kvällningen avskedsmiddag med våra saknade skåningar (KalleOlle) då de ovilligt valt att resa norrut igen och lämna oss stencoola brudar ensamma på taikon-bussen söderut. Avskedsmiddag i kvardrat! Food court, asiatiskt, friterat och ta så mycket ni kan på en och samma tallrik för en flugpeng. Efter oräknerliga antal träningstillfällen är vi numera utgivna experter på bästa taktik och strategi för att på bästa sätt få plats med så mycket mättande föda som möjligt på tallriken. Vi var onekligen utsvultna och slängde i oss bukfyllan i ett nafs så att plastbesticken knäcktes, såsen sprätte och kockarna tappade haklappen. Åhjo, underskatta inte vecker svenska flikka. Vidare mot glassdisken! En öl? Ja tack. Tack för tiden med er, vi önskar er en fortsatt (nästan) lika kul tripp!

Norra ön, vi ses igen. Anna och Emelie, vi ses igen.


Vi la ankare i Picton för att entra den spektakulära södra ön. Mer berg, mer äventyr, mer sevärt, mer snö, högre toppar och blågrönare vatten. Lite oväntat började vi vistelsen med en vinprovning intill en druvodling med egenproducerat vin och med en fudgefabrik på gaveln. Det tackar vi för. Insöps gjorde tre vita viner som alla var torra, fruktiga och dyra, ett rosé som smakade ölkorv men luktade sött. Tack men nej tack, inget köp idag. Fudgen däremot, rockeyroad och hokeypokey, det är mer vår stil och svaghet.
 

Vi körde hela dagen tills vi nådde första anhalt, Abel Tasman National Park. Ett nudelpaket senare och vi var belåtna med dagen. Stjärnklart och öppen eld, grillad banan och vit choklad, nässpray och halsduk till Sarah, skavsårsplåster och bakteriedödande medel till Emma. Morgonen efter innebar sovmorgon, första på över en vecka! Gröten kokades med höns kring fötterna (vi bor på Old MacDonalds farm), det finns även kor, grisar och lamor. Två mätta magar och vi tog på oss flippfloppen för en vandring in i nationalparken, 9.8 km med fantastisk utsikt över hav, öar och berg. Magi våra vänner.
   

Nu väntar solnedgången utanför fönstret tillsammans med antingen tomatpasta eller en chokladbit.