Fyra flugor i en crash
Tänk att vi betalade 2000 spänn igår för att nästan dö två gånger. Liemannen blev glad, besviken och lurad två gånger på kuppen och vi fick lite mer skinn på näsan. Vi fyra vikingar, Team Sweden som vi även kallas.
Morgonens första påsignade aktivitet var Raftingen som tidigare nämnts, i Rotorua, den med världens hösta vattenfall att åka båt genom. 7.5 meter. Åhjo, det kände vi. Med vatten i ögon, öron, näsa och mage paddlade vi för våra liv i 45 minuter, på vatten, under vatten och allt där emellan. Vi fick en mild förvarning strax innan det beryktade fallet (7.5 meter sa vi va?) sedan var det bara att inta försvarsposition –huvudet före. Att man kunde slå över och fastna i undersuget fick vi höra innan, jaja, det händer bara på film. Paddla, paddla, paddla, ner nu!! Och för fyra vikingar. Ett frittfall och en bakåtvolt senare och där låg vi utspridda. Vår vattenrädde vän Anna for som skjuten ur en kanon rakt mot det trygga sundet utan att hon själv var medveten om sin säkerhet, hennes skräckslagna ansiktsuttryck fastnade tyvärr inte på bild. I vanligt fall lugna Emelie fastnade i fallets nedslag under strömmarna och där var hon nerpressad tills en flashback av tidigare säkerhetsgenomgång av köttbullsmetoden slog henne och upp hon rullade. Bortkomna Emma fann sig själv med vatten i lungorna fast under båten i en luftficka mellan sittdynorna, instinktivt dök hon för att förvånad komma upp i båtens andra ficka (wrong way, go back –som man säger i OZ). Envise Sarah hade ett stadigt grepp och ett och samma rep, från fall till kallsup, till andnöd, till chock, till tillsägelse att släppa och simma därifrån. Vi räknade huvudena till fyra, fann att alla åtminstone flöt, skrek lite, simmade lite, greppade varsin klippvägg och vi fick ett kollektivt skrattanfall. Igen!!
Vi kanske har upplevt det farligaste i våra liv hittills och därmed troligtvis haft de roligaste 45 minuterna hittills i våra liv. Det var dock tur att vi först i efterhand fick höra att 20 personer faktiskt omkommit i den forsen, kunde man ge sig fan på. Våra skador är och förblir lindriga i jämförelse. Emma: blå armbåge. Emelie: blått knä och höft. Sarah: kan inte bita ihop baktänderna och har en svullen käke. Anna: stukat finger, alternativt en spricka. Lätt värt!
Åh just det ja, vi bedrev kvällens solnedgång i Taupo.
Raftingen såg ut att vara sjukt roligt,trots alla skador :). Gillar sista bilden, Emma ser ut att hålla i sej bra :). Att ni vågade hoppa bungyjump då, läckert.. Skapligt coola Hoofs :)
Jga håller med erik sista bilden! Men coolt att hoppa bungyjump?! så fan heller.. Jag skulle dött innan jag ens hoppas! Livsfarliga hoofs! ;)
