Sarah&Emma

Vi har ljugit och vi har bedragit. I en hel månad.
Under en hel vecka har vi vart hemma och njutit av att inte längre vara fri. Under en hel vecka har vi drabbats av panikångest för att allt är slut. Under en hel vecka har vi planerat nästa tripp. Under en hel vecka har vi fått maten lagad, kläderna tvättade och fötterna masserade. -Välkommen hem. Tack! Underbart men kort har fått betydelse i våra liv.

Nya äventyr väntar!

Jaha, så var man där igen. Ensam med varandra. Uttråkade. Slutkörda. Utelämnade till en enda människa OCH staden som alltid ligger på tutan. Fysatan, här borta rullar det på kan vi meddela. Inte en lugn sekund att tillägna sig själv. Gasen i botten över mållinjen är det som alltid har gällt, det enda värdiga.  I fredags flög de hem och i fredags slog det oss -2.5 vecka kvar. Vad hände? Vi har sett över våra behov av att behöva uppleva mer och se fler konstiga turistbyggnader, we´re done! Vi känner alltså inte för att (försöka) packa ner allt i de små väskorna en gång till. Vi blir kvar på samma ställe tiden ut, New York, sorry men vi stannar ett bra tag till.

Sedan ensamheten infann sig har vi betat av endel måsten i stan, mitt i skitvädret. Som för övrigt ser ut att hålla i sig. Inte helt oväntat. Empire, kalle-anka-hus, liberary, grand central station, rockafeller, bla bla bla. Vi delger er lite schyssta turistbilder att titta på medans jag räknar skorna som ligger på en hög i hallen. Mamma, tro inte det är mitt sunda förnuft som sätter stopp för mer inhandling, det är den förjäkliga platsbristen som tar bragdguldet. Men de fem tio par skorna har hedersplats i handbagaget, tro mig.
Turisthus var det. Varsego.






 
 

Honey, I´m home!
Vi landade vid 15-snåret onsdagen den 19e, utan att veta vart vi skulle åka, hur vi skulle ta oss, vart vi skulle bo eller hur länge vi skulle stanna. Äventyrligt och lite jobbigt. Vi hittade en shuttel som körde oss genom trafiken och misslyckades att krocka två gånger men tredje gången gillt, hoppas bilsatan är försäkrad för den lacken sitter inte fint i ytterkant. Idioter till chaufförer. Väl avsläppta på Grand Central Station skulle vi finna ett hostel för billig penning, hade vi en vision om. Lägg ribban högt så känns mellanting jävligt jobbigt. Sanna och Andreas skulle visst bo på nybyggt, 5-stjärnigt, 21 våningar med utsikt mot Empire i downtown east side. Jaha, "eh driver, do you mind droping us in the centre of downtop, like Harold square close to Macy´s?". Dumma ord att slänga ur sig. Tre svettiga, hungriga, sura timmar senare, efter ett 15-tal nekanden på alla hotel kring kvarteren öppnade sig himlen. Vi fann gud och han log. Ett dubbelrum!! På inte sämre än 4-stjärnigt hotell, mitt på Herolds, kvareret bakom Macy´s. Som vi resonerar under vistelsen -man lever bara en gång och hey, dollarn är låg! Bubbelbad och morgonrock. Just det, söta kvinnan i receptionen var inte mindre empatisk än att hon signade gratis VIP-medlemsskap för att ge oss en GIGANTISK frukostbuffé. American style. Tack!! Vi måste ha sett förjävliga ut.

Sen kom det, ögonblicket vi längtat efter. Mötet med S&A! Vi inledde med att knäppa en vinare, sjunga karaoke utan bakgrundsmusik, filma och knäppa kort. Vi gled in till en club, tidigare Lotus, för att spota rnb och goa drinkar. Först att stutta förpannan med i en smärre frontalkrock var Vanessa Hudgens. Han blev lite nojig där, Andreas. Annars var kvällen inte sämre än att den slutade i rännstenen med en pizza i näven. Ett minne för livet. Och numera går det bra att kalla Sarah för "princess Madelene?" och Emma för a Victoria Secret Model. Tänk vad fel människor kan ha.
 


Dagen efter. Morgonsamordning, kaffe till kartan, färja mot frihetsgudinnan, typic touristing, lite shopping, mer kaffe, lite central park, mer gång, oräknerliga skavsår och en helt fantastisk dag!

  

 

 



 




Imorgon flyger syster med man hem tillbaka till sverige medans vi just inlett vår vistelse i New York. Vi får se vart fötterna tar oss och vilka äventyr vi hittar på. Vi har bytt ner oss i boendeform och fick nöja oss med 3-stjärnigt ytterligare ett block bort. Gråter inte för det.
På återhörande!

Sanna och Andreas, tack för två fantastiska dagar!!

Vad har vi mer gjort? Jo, vi har utnyttjat (inte nyttjat) USA´s konkursläge genom att shoppa för billig dollar. Tack valutakris och växelkurs. Påsar påsar, ibland är det tungt att försöka sig på att leva lyxliv. Och ni vet den där stora röda bron som alla pratar om, den gyllne porten eller likande. Vet inte riktigt. Vi har cyklat över den. Eller nej, vi cyklade till den för att sedan upptäcka att den där stora röda bron inte bara lockar svenska intressenter utan även hela världens turistarv i kvadrat. Det är mycket det. Flockar av kineser, japaner, sydamerikaner och breda britter stod lite i vägen på vår planerade cykelgata. Vi fick helt enkelt leda cyklarna genom folkmassorna och rulla den sista biten ner till den charmiga byn Sausalito, för att därifrån ta färjan tillbaka till pir 41. Fantastisk tur och det nyduschade håret fläktades törare än sensommarhö under de snygga hjälmarna.












Imorgon, onsdag, tar vi flyget över de förenta för att landa i massiva New York. Där ska vi hälsa på turistparet nr 2, älskade storasyster med älskade svåger. De äkta makarna Hoof! Det ser vi fram emot som satan. Låt flyget ha medvind.

Backpackers, turister, européer, resenärer... Det finns många förklarande ord och de alla innefattar kamera, karta och ständigt förflyttande fötter. De senaste dagarna har våra fötter förflyttat oss från turistattraktioner till restauranger till shopping. Vi har tex vart till havet, vi har sett Alcatraz, vi har vandrat på pir 39, vi har hållit för öronen vid passering av sjölejon, vi har åkt cable cars (aka spårvagn), vandrat på krokgatan och vi har gått flera kilometer runt hela staden för att träna våra lår. Nej. För att få se mer av staden såklart. I och med det fick vi smyga in i hemliga småbutiker och se fashionabla byggnader. Det är väl ungefär det. Jo, i Fishermans Warf, där vid hamnen, har vi ätit soppa i bröd. Surdegsbröd! Äntligen, vi som har levt på vitaste vitbrödet under 3 månader. Surdegsbröd! Det bidrar tametusan stort till att vi diggar SF, tillsammans med det faktum att grabbarna i staden är otroligt fåfänga (snygga). De är dock lite väl fåfänga?!... Hm.

Anhalt nummer två, San Francisco! Vi är här, luften är lite svalare och människorna lite naturligare.

Vi valde att åka nattbuss (huge misstake) eftersom att delar av kustremsan är avstängd efter Japanvågorna.
23.20, två svenska flickor kliver på en svart buss (dubbel benämning) mitt i Hollywoods nattliv.
23.21, två svenska flickor blickar ut över den knökfulla bussen och söker hoppfullt lediga platser.
23.22, två svenska flickor överväger plats bredvid alkolist framför magsjuk sjubarnsmamma.
23.23, en svensk flicka fann säte bredvid en ung väldoftande kille.
23.24, en svensk flicka fann säte bredvid en övervuxen, dreglandes gubbe.
03.30, en svensk flicka vaknar av att en magsjuk sjubarnsmamma kräks över den svenska flickans fötter.
05.35, två svenska flickor kliver av bussen utan sömn i kroppen men med nya upplevelser i sinnet.
Nu behöver vi inte förklara ytterligare vad rubriken till inlägget är grundat på. End of story.

Vi drog våra blyväskor genom staden i soluppgången och kunde glatt nicka åt affärsmän och kontorsdamer som vid morgontimmarna beställde sin varma kaffe för att påböja dagens arbete. Good for you. Upp för kullar, ner för stup, fastkilade hjul i gatustenen, oflyt med rödljusen och 30 min senare stod vi utanför vårt hostel som kunde erbjuda tvätt, säng och toa. Det tackar vi för. Långbenet före och vi var tillbaka ute i kullerstenen för att utforska staden. Upp för kullar, ner för stup, high way under sulorna, flyt med rödljusen och 3 min senare var vi mitt i smeten! Mhm, vi bor centralt och fint. Plus att det ingår magnefik frukost (dagens frukost unnade vi oss dock på american style a la grande omelett), nu är vi glada igen. Sushin är billig också, dubbel-glada svenska flickor.

    

Dagarna rullar på och det finns ofantligt mycket att berätta.
För att delge er höjdpunkterna i ord&bild väljer vi föjlande:

Mer Shopping! (Mamma det är lugnt, jag har bara köpt tre fem par skor hittills).
 

LA Ink med Kat Von D.



Pannkaksfrossa på ”The Griddle”. Uppskattningsvis en mängd mjölmjölk på 2 kg! (var).

Vanligt förekommet är en DoggyBag från stället, uppskattningsvis på 1.9 kg (var).


SupperClub Vogue med EC Twins som DJ. LAs nattliv har alltså upplevts med fina Sofi, och Sarahs pass har levt farligt i Emmas händer.
    

HOOTERS. Håll i hatten grabbar, vi har blivit serverade av rullande hotpants. Långa, blonda, tighta, opererade… Maten var också god, för er som är intresserade av det.


Det var allt för denna gång.
Just det, en förvirrning här borta: varför får man alltid en stor cola när man beställer en liten? Vi överväger att beställa en stor för att kanske få uppleva skillnaden…

Förlåt och ursäkt på samma gång, vi har gett blotta fan i bloggen under några dagar. Vi befinner ju oss i LA! Men vi är snabba på att kamma till oss och här kommer en snabbuppdatering.

Flygning över oceanen var en resa tillbaka i tiden (vi lämnade Fiji kl22 och landade samma dygn kl13, -hjärnskrynklare). Det var en resa fylld med olika brister. Mestadels fylld med sömnbrist. Detta av flera anledningar. Låt oss säga såhär, Emma är flygrädd som tidigare nämnts, och vad annat kan man vänta sig än lite hoppiga flygplan när man flyger över ett öppet hav under tio timmar? Första djupa sömnen nummer ett; colaburkar i luften, colaburkarnas innehåll i knät, Emma skriker och skakar om skönhetssovande Sarah "Sarah Sarah, du måste vakna!" Men lugna sig, man behöver inte kasta cola i nöd. Andra djupa sömnen; "Sarah, du måste följa med mig på toa, jag tror att de där två planerar ett attentat" Skämtar du med mig? Tredje djupa sömnen; "Sarah, de ropar efter en doktor, jag tror att båda piloterna har fått hjärtattack!" Give me a break!! Kan man få sova eller? Kontentan av den flygresan, vi led av sömnbrist båda två...

Nu är vi stjärnornas stad Los Angeles och vi gillar det, ganska utspridd stad och det finns mycket man vill hinna med. Vi har dock under dessa första tre dagar jobbar oss igenom checklistan riktigt erfaret. Vi bor längs en av stans bästa gator, Melrose Avenue, toppstället för second hand och balla butiker, beläget mitt i West Hollywood. Några fantastiska fynd har redan hunnits med och fler kommer att göras. En tysk gubbe har (via guideföretag) kört oss runt hela staden med en microfon påslagen under hela trippen -vi kan nu återberätta allt för er med en tysk brytning. Hollywoodskylten har kyssts, Walk of fame har gåtts, skitmat har ätits, Michael Jacksons dörr har fotats, alla beacher har vandrats på, alla förutfattade meningar har fått bekräftelse, Rodeo drive har endast fönstershoppats och alla rumpor har monsterzoomats. Som om inte det är nog har vi även hunnit med Universal Studios, vilket innefattar omfamning av Skrek, möte med the Simpsons, bakom kulisserna för inspelning av flertalet filmer, drive genom Desperate Housewifes kända gata Wisteria Lane som för tillfället har uppehåll tills seriefilmning börjar igen i Juni. Vi har åkt berg- och dalbana, sett sjuka 4D-filmer, ätit cheddarkryddade popcorn och supersöta godisar. Sa vi att vi är i USA? Vi är i USA.



    
 Michael Jackson´s hus, bakom denna grind avled han.
 Leonardo DiCaprio´s lilla smygvilla.
 Venice Beach
   
 Ett av huset på Wisteria Lane
 Inspelningsfasad för (bakerst) Grinchen och (front) American Psycho.
  
Nu väntar fler äventyrsdagar och vi kommer nog inte hinna tröttna på detta stället heller. Vi lämnar inte förns vi sett en kändis vi (Emma) kan namnet på. To be continued...

De sista dagarna i Fiji spenderades på fastlandet på vårt mysiga hostel Bamboo. Vi åkte in till stan, köpte en efterlängtad Magnum, Emma gjorde sin första prutning (med hjälp av Sarah såklart), och ett och annat spontanköp hann vi med. Vi har druckit massa Kava och spelat gitarr, sjungit oss hesa och bjudit Fijianer och tyskar på snus. Alltid lika roligt. Sarah har försökt borra hål i tummen efter en liten olycka i en ståldörr, och vi har ätit klassisk Fiji-mat, lagad under marken i palmblad.














Vi lämnar nu paradiset bakom oss för att spendera de sista fem veckorna i USA. Men som vi kommer att sakna detta lilla land. Fiji, hoppas vi ses igen! BULA! Eller som rubriken säger -hejdå, Fiji!

Hej alla glada!
Nu är vi äntligen här, i paradiset. Värmen finns, människorna finns, maten finns, havet finns och gissa vad? Vi finns! Det är precis som vi föreställt oss.

Första dagen har vi spenderat här i huvudstaden Nadi. Om det är riktigt att kalla det stad är vi osäkra på, låt oss kalla det huvudby. Gatorna påminner om södra afrika och dofterna om indien, folket om sydamerikaner fast med en vänlighet som japaner. Makes sense? Nej, det tycker inte vi heller. Vi har även hunnit med en fruktmarknad, lite klassisk fiji-mat samt dryck, lärt oss lite fraser samt skålat i Cava under gitarrspel på en sanddyna. Cava är deras dryck som bjuds på för att visa uppskattning eller ge ett gott mottagande, smakar som lera och ser ut som lera men är gjort på trä, lagrat i flera år. Vissa kulturer ska helt enkelt upplevas, inte förstås.

Imorn ska vi upp med tuppen för att hoppa på en båt som tar oss ut till ön Maulolo, där hittar ni oss under de närmsta fyra dagarna på ett all inclusive resort.

Så har dagen kommit, den sista dagen. Vi har firat påsk och vi har suttit på en buss under de sista två dagarna. Enligt vanlig svensk sed förtärdes klassisk påskmat under lördagen, sushi till lunch och kinabuffé till middag. Jackpot! MEN, vi köpte chokladkaniner, inte helt otippat men ändock. Inte mindre otippat var de fruktansvärt goda. Te Papa museum (gratis är gott) är ett sätt att spendera dagen på i Wellington, likasom en röd drink till kvällning.
Söndagen spenderades på en buss, närmare bestämt under 12 timmar, Wellington-Auckland. Men nu är vi här och ska sova den sista natten i Nya Zeeland, imorn tar ett propellerplan oss över oceanen till Fiji. Bula!






    

    


Sen vet jag med mig att ett nervvrak på Malta är otroligt orolig över att bli uthängd på bloggen. Tss, trodde du skulle få slippa va? Grattis på 25årsdagen lillklimpen!

Kai-koura (äta crayfish), Norra sydöns seafoodsparadis. Där har vi vart för att på nära håll uppleva djuphavslivet och äta lite crabfish på burk för att få den rätta känslan.

Ut med båt vi for, för att få se vilda valar kring de djupa vattnen som finns relativt kustnära. Vi hann under turen se två styckna bjässar flyta runt på ytan för att andas in syre innan de sedan skulle ner på en ny 45-minuters simtur några kilometer ner i det kanske inte blåa men svarta havet. Äckliga djur när man tänker efter, bäcksvart livsmiljö, ihoppressade lungor likt en överkörd ekorre, sväljer vithajar i en tugga… Håll er i relingen! Två valar som sagt, manliga sådana, två stjärtvinkningar och flertalet vattenblåsningar. Härlig uppvisning. På köpet fick vi köra kapp med en liga delfiner samt skumma upp svallvågor åt djuphavsfiskaren nummer två –tjocksälen. Vi vinkade åt en och annan albatross också. Fyra i rad kan man säga.

   



   

Nu har vi tyvärr lämnat sydön och alla dess läckerheter, inom kort befinner vi oss i Auckland igen och inom ännu lite kortare sitter vi på ett flyg. Mjölkvatten och äventyr, hoppas vi ses igen.

För att visa er lite av den fina naturen vi får uppleva lägger vi upp ett helt inlägg med bara utsiktsbilder. Blandat från hela södra ön, Wanaka till Queenstown till Mount Cook till en byhåla. Stunning it is.